jsonscraper
Marknader
Tillbaka till journalen

Mjuk robot av två elastomerer kryper, hoppar och klättrar uppför en sluttning

I laboratorieprototypen ändrar det ena materialet kroppens form, medan det andra driver den framåt — så kan den lilla roboten växla mellan olika sätt att ta sig fram.

© Brett Jordan

Redaktionella riktlinjer Rapportera ett fel

En mjuk robot kan krypa framåt och bakåt, hoppa, rulla och ta sig uppför en sluttande yta. I en studie som publicerades den 14 november 2026 i Nature Communications beskriver forskare hur detta kan uppnås utan en styv stomme: genom att sammanfoga två elastomerer med olika mekaniska roller.

en liten plastfigur som står på ett bord
Laboratorieprototypen MHE-Robot: två mjuka aktiva skikt gör det möjligt att ändra kroppens form och rörelsesätt. Bilden kommer från artikeln i Nature Communications; kontrollera förlagets användningsvillkor före publicering.Brett Jordan · Unsplash-licensen

Enheten fick namnet MHE-Robot. Konstruktionen påminner om ett ”skelett och en muskel”, men båda delarna är tillverkade av mjuka aktiva material. Det ena materialet hjälper kroppen att böjas och bestämmer dess form; det andra deformeras snabbt och driver roboten framåt. Det skiljer sig från konstruktioner där en enda aktuator måste stå för både rörelsen och en lämplig kroppsgeometri.

Två material – två uppgifter

Konstruktionen bygger på en flytande kristallelastomer (LCE) och en dielektrisk elastomer (PHDE). De styrs separat. LCE ändrar kroppens geometri och skapar en stödjande böjning, medan PHDE fungerar som en konstgjord muskel: när den utsätts för elektrisk spänning deformeras den snabbt och skapar rörelse.

När kroppen ändrar form kan den få en bättre stödyta eller förbereda sig för ett hopp. Den snabba aktuatorn sätter sedan rörelsen i gång. Författarna jämförde robotens funktion med och utan aktivering av LCE: det extra materialet ändrar geometrin och de mekaniska förutsättningarna för huvudaktuatorn.

Forskarna demonstrerade krypning i båda riktningarna, hopp, klättring uppför en sluttning och kontrollerad rullning. I laboratorietesterna kröp roboten med en hastighet på upp till 2,3 centimeter per sekund. Resultaten gäller den specifika prototypen och försöksförhållandena.

Klättring och hopp kräver olika inställningar

Formförändringens roll märks särskilt tydligt i en sluttning. Vid tester på en 20° lutande yta gled roboten nedåt under vissa inställningar när LCE inte aktiverades. Med aktiverad LCE nådde klättringshastigheten ungefär 1,1 centimeter per sekund vid en PHDE-spänning på 2 kV och en frekvens på 0,5 Hz, medan LCE-spänningen var 1,8 V. Här är materialens samverkan viktig: formförändringen hjälper roboten att ta sig uppåt.

Inför ett hopp böjer LCE först kroppen, medan PHDE hjälper till att fälla ihop den och sedan snabbt räta ut den. I studiens diagram var det största uppmätta avståndet ungefär 2,2 kroppslängder, med PHDE aktiverad vid 2,2 kV och 0,1 Hz; det högsta värdet uppmättes vid en LCE-spänning på 1,8 V. Detta är ett specifikt resultat från en laboratorieprototyp, inte en färdig produkts prestanda.

Sammantaget visar jämförelsen varför konstruktionen har två aktiva skikt: formförändringen hjälper roboten att förbereda stöd eller rörelse, medan den snabba aktuatorn skapar en dynamisk impuls. Författarna ställer denna flerskiktade mjuka struktur mot lösningar med extra komponenter och styva förbindningar, vilka kan komplicera konstruktionen och orsaka problem vid materialgränserna.

Laboratorieprototyp – inte en färdig maskin

Roboten kombinerade flera rörelsesätt i en och samma kropp och demonstrerade dem i laboratoriemiljö. För praktisk användning spelar förhållandena i den specifika miljön och konstruktionen roll; studien fokuserar på hur två aktiva elastomerer kan dela upp uppgifterna att forma kroppen och skapa rörelse.

Det vore föga upplysande att jämföra denna utveckling med vanliga gångrobotar enbart utifrån hastighet: här undersöktes rörelseflexibilitet, hopp och förmågan att ändra form, inte transportkapacitet. Den viktiga slutsatsen är att en mjuk maskin kan utföra olika typer av rörelser när materialen ansvarar för olika delar av den mekaniska uppgiften.

När en robot behöver ta sig fram i trånga utrymmen eller runt hinder kan en förutbestämd, styv form vara ett hinder. Experimentet visar ett sätt att utforma ett system som kan ändra både rörelsesätt och egen form. För att utvärdera funktionen i en specifik verklig miljö krävs relevanta tester; artikeln demonstrerar en konstruktionsprincip i laboratoriet.

Personer

Inga personer listade för denna artikel ännu.

Fortsätt läsaOpenAI-forskare ger agenter fler uppgifter – men framgången beror på arbetstypen
Läs nästa artikel

Gör det du läser till en fungerande integration

Utforska jsonscrapers API:er för social data, testa anrop och bygg nästa arbetsflöde.

Utforska API:er