jsonscraper
Marknader
Tillbaka till journalen

Varför det tog BepiColombo åtta år att nå Merkurius omloppsbana

Den 21 november 2026 genomförde farkostgruppen en infångningsmanöver vid Merkurius efter nio gravitationspassager. Bekräftelsen på att den nått omloppsbana kom till jorden den 22 november.

Redaktionella riktlinjer Rapportera ett fel

Det räcker inte att rikta en rymdfarkost mot Merkurius för att ta sig dit: när den närmar sig solen ökar dess gravitation farten, och vid målet måste farkosten bromsa in. Den 21 november 2026 genomförde BepiColombo-gruppen en infångningsmanöver vid planeten efter åtta år på väg; bekräftelsen på att farkosterna nått omloppsbana kom till jorden den 22 november. Uppdraget från Europeiska rymdorganisationen (ESA) och Japans rymdorganisation (JAXA) anlände till planeten som en grupp av två vetenskapliga farkoster, inte som en enda satellit. Associated Press rapporterade om bekräftelsen av infångningen i omloppsbana efter att kontrollpersonalen tagit emot data från ett avstånd på omkring 152 miljoner kilometer från jorden.

Artikel: Varför det tog BepiColombo åtta år att nå Merkurius omloppsbana
Sammanfattning: BepiColombo nådde Merkurius första omloppsbana efter en åttaårig resa: manövern genomfördes den 21 november 2026 och bekräftelsen kom den 22 november. Här förklarar vi varför färden till planeten närmast solen blev så lång och vad som väntar uppdraget.
Bildens roll: omslag – huvudidén
Avsnitt: 
Visuellt motiv: Filmisk redaktionell illustration av ESA-JAXA:s BepiColombo-farkostgrupp som genomför en omloppsmanöver kring Merkurius
BepiColombo bromsar in vid Merkurius© jsonscraper · skapad med AI

Varför kan man inte bara flyga till den närmaste planeten?

Merkurius är den planet som ligger närmast solen, men närheten gör inte resan enklare i sig. En farkost som faller mot solen ökar farten under inverkan av dess starka gravitation. För att stanna vid Merkurius i stället för att flyga förbi måste farkosten bromsa i rätt tid och gå in i en omloppsbana runt planeten.

Problemet löses stegvis. BepiColombo använde förbiflygningar av jorden, Venus och Merkurius och ändrade varje gång sin bana och rörelseenergi. Enligt ESA gjorde farkosten nio planetpassager under resan: en vid jorden, två vid Venus och sex vid Merkurius. Sådana möten hjälper till att styra om farkosten med hjälp av gravitationen och justera dess färdväg. ESA förklarar den komplicerade rutten till Merkurius med solens gravitation och behovet av att anpassa farkostens hastighet exakt till planetens rörelse.

Den långa rutten är en ingenjörsmässig lösning. Varje planetpassage kräver noggranna beräkningar: farkosten måste nå målet vid rätt tidpunkt och passera på rätt avstånd. Den 3 september 2026 separerade framdrivningsmodulen MTM från gruppen. Den hade skött framdrivningen under resan. Därefter tog den europeiska omloppsfarkosten MPO över den sista inflygningen, inklusive kontrollen av den kvarvarande japanska farkosten Mio, som fortfarande är kopplad till den.

Vad hände den 21 november?

På ankomstdagen bromsade MPO:s motorer in farkostgruppen så att den gick in i omloppsbana kring Merkurius. ESA beskriver den första omloppsbanan som utdragen – ungefär 590 till 11 640 kilometer över planeten. MPO och den japanska farkosten Mio färdas fortfarande tillsammans, och Mio skyddas av ett solskydd. ESAs animation visar inbromsningen och den första omloppsbanan; AP rapporterade om bekräftelsen på infångningen dagen därpå.

Infångningen vid planeten är ett ankomststeg, inte slutet på arbetet med omloppsbanorna. MPO och Mio ska separeras den 9–10 december 2026. Därefter fortsätter MPO med manövrer för att nå sin vetenskapliga omloppsbana; enligt ESAs plan inleds båda farkosternas vetenskapliga verksamhet i april 2027. ESAs plan för ankomstens olika steg anger datumen för separationen och starten på den vetenskapliga fasen.

Varför behövs två farkoster?

De två sonderna är avsedda för olika uppgifter och ska studera Merkurius från olika omloppsbanor. MPO, en farkost från ESA, ska undersöka planetens yta, inre struktur och sammansättning. Mio, som byggts av JAXA, ska fokusera på magnetosfären – området runt Merkurius där planetens magnetfält samverkar med solvinden. Separata mätningar gör det möjligt att studera processer både vid ytan och i rymdmiljön runt planeten.

Merkurius yta och magnetiska omgivning är mindre väl utforskade än jordens eller Mars. ESA räknar upp uppdragets frågeställningar om planetens magnetfält, inre struktur och is i polarkratrarna. Observationerna börjar när omloppsbanorna har justerats och farkosterna går över till vetenskapligt arbete.

Sammanfattningsvis tog resan till Merkurius åtta år för BepiColombo eftersom färden inte avgörs av det raka avståndet, utan av behovet att nå en planet i snabb rörelse med rätt hastighet. Infångningsmanövern den 21 november och bekräftelsen den 22 november avslutade resans färdetapp; separationen av farkosterna och förberedelserna för vetenskapliga mätningar fortsätter.

Personer

Inga personer listade för denna artikel ännu.

Fortsätt läsaBepiColombo ska fångas in av Merkurius gravitation den 21 november – separation planerad till december
Läs nästa artikel

Gör det du läser till en fungerande integration

Utforska jsonscrapers API:er för social data, testa anrop och bygg nästa arbetsflöde.

Utforska API:er