Claude hjälpte till att skapa en karta över ultravioletta himlen genom att fylla luckor i observationerna

Ungefär en tredjedel av himlen har aldrig observerats i ultraviolett ljus. Den 8 oktober 2026 publicerade Anthropic astrofysikern Brice Menards berättelse om hur han använde Claude Science för att sammanföra arkiverade rymdobservationer och uppskatta de områden som saknades. På kartan skiljs uppmätta områden från modellprognoser, som också har en osäkerhetsbedömning.

Projektet visar hur AI-agenter kan bidra till tidskrävande bearbetning av vetenskapliga arkiv: hitta datauppsättningar, föra observationer till en gemensam skala och köra återkommande beräkningar. För att kontrollera prognoserna dolde Menard delar av områden med kända ultravioletta mätningar för modellen och jämförde sedan de återställda värdena med de verkliga uppgifterna.

Så sammanfördes observationer från olika teleskop

Ultraviolett strålning absorberas av ozonet i atmosfären, så sådana observationer görs från rymden. Projektets huvudsakliga datamängd kom från NASA:s GALEX-uppdrag, som observerade mellan 2003 och 2012. Arkivöversikten från MAST uppger att GALEX observerade 77 procent av himlen i minst ett våglängdsband; uppdraget utelämnade medvetet vissa områden med mycket ljusstarka stjärnor på grund av risken för detektorerna. Projektet använde också kompletterande data från Swift och det sydkoreanska uppdraget FIMS/SPEAR.

Observationer från olika instrument kunde inte bara läggas ihop: de behövde kalibreras mot varandra, få samma upplösning och anpassas till ett gemensamt koordinatsystem. Enligt Menards beskrivning samordnade Claude arbetet hos agenter som letade upp öppna astronomiska kartläggningar, bearbetade bilder och sammanförde resultaten. Komponenter som beräknats med deterministiska metoder skiljs i projektets upplägg från modellens statistiska uppskattningar.

Luckorna uppskattades utifrån andra våglängdsområden

För att fylla tomma områden använde Claude inpainting – en metod för att uppskatta saknade data utifrån mönster i tillgängliga bilder. I områden utan ultravioletta observationer fanns data från synligt ljus, infrarött ljus och radio. Där ultravioletta mätningar fanns tillgängliga uppskattade modellen sambandet mellan dem och observationer i andra våglängdsområden, och tillämpade sedan dessa samband på områden som inte täcktes av ultravioletta observationer.

Menard kontrollerade prognoserna på kända områden: han dolde en del av de verkliga ultravioletta uppgifterna och bad systemet återskapa dem. Efter flera iterationer avvek uppskattningarna med ungefär 10 procent från de dolda mätningarna i det testet. Resultatet beskriver en kontroll på kända områden; för den färdiga kartan uppger Anthropic också att separata lager markerar ”uppmätt” och ”förutsagt” och innehåller osäkerhetsbedömningar.

Kartan kompletterades också med uppskattningar av det ultravioletta ljuset från över 100 miljoner enskilda stjärnor. De baserades på mätningar i synligt ljus från Europeiska rymdorganisationens Gaia-uppdrag. Kartan förenar därmed arkiverade observationer med beräknade lager och bevarar information om deras ursprung.

Mänsklig granskning upptäckte ett fel efter två granskningar

När Menard granskade bilderna upptäckte han svaga cirkulära spår från enskilda GALEX-exponeringar. De uppstod på grund av kvarvarande ultraviolett sken från jordens atmosfär: när bakgrunden inte avlägsnas helt skiljer sig de cirkulära observationsfälten något i ljusstyrka. Enligt Menards berättelse upptäckte två granskningsomgångar med andra agenter inte felet. Efter hans påpekande korrigerade agenterna bakgrunden i samtliga 38 000 observationer.

Det här exemplet visar att agenterna påskyndade återkommande arbetsmoment, men att en specialists visuella granskning fortfarande ingick i arbetsflödet. I det färdiga upplägget är det värdefullt att bevara mellanliggande lager, skilja ut områden som bygger på prognoser och kontrollera resultatet med observationer och visuell analys.

Anthropic presenterar kartan som en pedagogisk resurs som tydligt visar Vintergatans strukturer i ultraviolett ljus. Projektets praktiska slutsats är att agentbaserad bearbetning kan hjälpa till att slutföra tidskrävande arbete med öppna arkiv, förutsatt att mätningar, modelluppskattningar och resultat från expertgranskning förblir åtskilda.